Jag lever ett dubbelliv.

Ett yttre socialt, där jag agerar utefter mina principer på ett någorlunda förståeligt sätt för omgivningen.

Sen har jag mitt egentliga liv 🙂

Där mina tankar flödar fritt och får korsa sig hur helst de vill. Kravet på logik eller förklaring är bara mitt eget.

Och det är nog där som alla egentligen är hemma med sig själv?

Det yttre sociala speglar nog det inre på sitt sätt; det är rätt spännande faktiskt!

Speciellt då de två kanske ofta inte möts – utan människor egentligen agerar emot sig själv?