Man kan fundera på att ålderns tankar, ibland inte kan uttryckas som i de många synapsernas land, eller i de gamla vanliga åldersinsikternas land.
Det med ålders förändrade livs…betingelser idag, är nog lite ett kommande ”ämne”?
Livsförståelsen kan nog aldrig komma ikapp den ”fysiska” utvecklingen, den kommer alltid att halta lite efter.
Så det viktiga är nog hur vi ”ser det”, och framför allt hur vi förmedlar.
Är vi uppgivna och begraver oss i vårt eget ”Jag ville”, så tänker vi nog mest på självet, inte på att bry sig om vad som komma skall?
Vilket väl egentligen är det enda som räknas..?
Är dum nu, må så va’.