Jag satt och läste lite dagstidning på datorn i köket, och så hörde jag att en skata varnade otroligt högljutt utanför den öppna trädgårdsdörren och så nära, att det nästan lät som om den var på väg att komma in i huset.
Jag hade nyligen ställt ut lite kattmat på trädgårdstrappen –  hellre mata de främmande kattpojkarna utanför huset, än att de kommer in för att äta och märker lite på vägen…
Lotti och Snuffi hade varit lite oroliga, och jag tänkte att nu är den stora orangea pågen här för att äta lite – såg honom för några timmar sedan då jag åkte och handlade. 
Så jag gick för att kolla läget…
 
Det var en räv där som åt! Och den hade lyckats få ner matskålen en bit ut på gräsmattan. Tittade upp på mig. Stint. Rätt lugnt. Men så jag sjasade rent instinktivt. Hur dumt var inte det?!? När jag kunde fått ett fantastiskt foto istället…
Rätt ordentligt söt var den och rätt liten – inte fullvuxen räv, tror jag. Skatorna och katterna fortsatte på var sitt håll att vara vaksamma ett tag. Skatorna tjattrade extra högt ett bra tag till och Lotti valde en helt annan väg in än vanligt..
Men nu har lugnet återställt sig.
Och den ”enda” bilden på den lilla räven finns på min näthinna. Inte fy skam det förstås. Egentligen 🙂
 
PS. Om jag inte ställer ut kattmat nu i sommar – kommer jag då kanske att ha en räv som slinker in i köket ibland, för att äta lite? 
Fascinerade tanke, som jag ska hålla i sinnet nästa gång jag funderar på motorvägen, som hörs här för det mesta. Eller som en lördagskväll rätt nyligen, då en inflygning till Kastrup tog en lägre vända än vanligt – så att jag inte bara plötsligt hörde ett av flygplanen (som normalt sett är så högt uppe att de inte hörs i sina inflygningscirklande) – utan trodde att det var på väg att krascha utanför – kanske tom på motorvägen en bit bort? 🙂