Det mest fantastiska…
 
På utedelen av min värmepump utanför köksfönstret, där mina kattor brukar sitta när de vill meddela att det vill komma in – satt nyss en helt annan katt.
 
Inte den rätt rare pågen med skadat öra, som min katter bara väser helt lätt åt. Och som för övrigt sprang in i söndags kväll och inte bara åt (vilket är helt OK), utan även märkte lite samtidigt (Inte OK).
Jag blev rätt uppgiven, för nu när det börjar bli varmt ute så vill jag faktiskt kunna ha trädgårdsdörren öppen dygnet runt då jag är hemma. Men han hade inte tagit i alls, utan lukten var borta nästa morgon… dessutom var han rätt söt när jag kom ner från ovanvåningen på söndagskvällen och såg honom. Och han flydde inte direkt, som en vildkatt skulle gjort – utan satt kvar inomhus på trädgårdsdörrsmattan tills jag sjasade ordentligt.
 
Nej katten på utedelen idag, var den andra hankatten som kommer hit ibland – och som mina katter inte gillar alls. De brukar väsas och morras som om världen höll på att gå under då han visar sig, och Lotti har varit i riktigt hårbollsslagsmål med honom tidigare. En kaxig typ! 
Som nu plötsligt satt där ute och såg helt annorlunda ut än tidigare/såg helt from och rar ut… som om han hörde till.
Har han kollat hur mina katter gör när de hoppar upp där?
Jag börjar misstänka att nu när Tufse är borta sedan i höstas, och det finns bara kattflickor i huset – så har plötsligt alla roller förändrats (kanske även min…)?
Men kattor – inte ska de bete sig som människor? Kattflickor löper och resten av tiden är de ”neutrala” – ”bara” katter? Kattpojkar likaså.
Men kattpojkarna utan hem, tycker sig se en öppning.
Rätt makalöst. Fast egentligen inte.*
 
*OBS – jag skriver bara om mina katter.