Funderade lite. På min egen tröghet i att få saker gjorda numera….

Och då tänkte jag på att ”förr i tiden”, så skulle jag ha haft både barn och barnbarn som skulle ha skött om allt de rent praktiska med hus och trädgård. Och jag skulle ha kunnat ta det lugnt när det gäller att fixa saker – för att i allsköns ro kunna sprida goda råd i form av samlad kunskap och därmed vidareutbildning till min familj.
Men så är det ju inte längre. Numera är ju ålder ”platt” – alla kunskaper väger lika, oavsett om de är teoretiska dito, eller de mer långsiktiga som ta tid att skaffa sig.

Ja, man skulle väl t o m kunna säga att det sena 90-talets hyllning av människor under 30, har mognat lite; nu är det fokuserat på egentlig kunskap och inte på fascinationen av… den unga kreativiteten. (Á la 68-föräldrar, nog oavsett politisk tillhörighet.. ;-D).

Och det nya fokus är ju på psykologi. Jag hoppas att det gör att man så småningom förstår, att hierarkin är lika levande som förr; och att dess grund nog är lika ”djurisk” som alltid. Om än i lite förvillande nutidsklädnad.