Apropå att ”vi” nu ”pratat” med en delfin..

Jag bor med mina katter. Med insekterna (som jag släppet ut, när de surrar på fönstret), med växterna (när det är torrt, och jag funderar på om jag kan göra något…) osv. Har jag alltid gjort… även om jag gjorde ”en tur i sta’n då jag var ung”… ungefär. 　

Så idag har jag då svårt att förstå ens detta; om man låter alla djur ”prata” på det sätt som är deras – då är allt OK och otroligt fint.
Lilla Snuffi t ex, springer in och kattsnackar på längden och på tvären. Egentligen så säger hon nog mest Hej – här är jag igen.  Osv…
Snuffis mamma Lotti blir ibland putt, då Snuffi får lite extra uppmärksamhet ibland numera (Snuffi saknar ”faktor” Tufse – gullepågen som gick bort häromåret – lite hennes idol..).
Och då får jag se till att balansera det.
Jag – som är mitt kattsamhälles utdelare av mat; administratör, osv.. 😉

Man prata med alla omkring en, om man vill. Att tro att det behövs ”språk” för det – jisses!

https://www.svd.se/forsta-ordet-som-oversatts-fran-delfinspraket