Samtidigt som vi går mot en otrolig utveckling i tillgång till kunskap, så går vi ju samtidigt på ett sätt mot en… snävare? tankesfär.
Det har skrivit mycket om det – att varitionen begränsas ju mer vi själva väljer den.
Det blir en spiral, där nyhetens behag styrs av vad vi sist gillade.
När jag var barn, så hade jag uppslagsverket Lilla Fokus. Det använde jag inte bara som uppslagsverk då jag ville veta något, utan mest var jag fascinerad av att kunna läsa sida upp och sida ner med de mest fantastiskt intressanta saker. Som jag ju aldrig skulle googlat på idag, då jag inte skulle ha vetat att de fanns…
Att googla kräver att du vet vad du ska leta efter. Såklart ramlar man över saker som man inte letat efter – men bara inom ämnet på ett eller annat sätt. Såklart leder ibland det en vidare till andra ämnen/kunskap. Men aldrig på det sättet som t ex Lilla Focus gjorde för mig förr – där ämnena blandades efter hur de kom i bokstavsordning. 🙂
Så det intressanta vore väl om han kunde lägga in en ”random-funktion”: Tell me something new! 🙂
www.va.se/nyheter/2018/04/25/han-surfar-pa-natet-med-hjalp-av-tankeoverforing/
sessewetzel 
Det är faktiskt alldeles för mycket fakta nu. Inte mer än det brukar vara, men människor är mycket mer kunniga i fler ämnen. Ibland när jag frågar om något som någon pratar om säger, vet du inte vad det är?😁 Internet har inte bara ”krympt” vår jord, även informationen har miljon faldigats.😊
Detta var en bra artikel! Tyvärr kan bara de läsa som prenumerar på SvD.
https://www.svd.se/valkommen-till-datasopornas-planet
Smakprov från inledningen:
”Datasopor är ett ord jag har blivit förtjust i. Det är ett ord som jag tror kommer att visa sig vara användbart för att förstå vad världen är på väg att bli. På samma gång är det en aning komiskt, eftersom det förenar något abstrakt och rent – data – med luktande gamla sopor. Ordet kopplar ihop en framtid vi strävar efter att göra oss en bild av med ett förflutet vi trodde att vi hade lämnat bakom oss: sopberg hör väl ihop med industrialismens konsumtionssamhälle, inte med vår skinande digitala framtid? Men om det alls är möjligt att bända med tanken och skymta lite framtid i förväg tror jag att man gör det genom sådana ord – ord som är paradoxala på rätt sätt, eftersom framtiden, sedd från vårt håll, skulle se paradoxal ut snarare än totalt främmande. Vi skulle tycka att den innehöll oväntade, absurda sammankopplingar av saker som redan är bekanta.”