Det med förenklingar i resonemang är intressant; det kan vara väldigt olika saker.

Precis som med de flesta saker, så kan det som låter likadant ha rätt olika betydelse. Förenklingar kan vara att man bortser från avgörande… fakta. Förenklingar kan också betyda att man är mer schematisk i sin… tolkning av något.

Språket spelar oss ständigt spratt – inte språket egentligen, men kanske det att vi inte hittat på nya ord för att definiera dessa skillnader.

Utan förlitar oss fortfarande på en eleganta ordklyverier som tillhyggen. Men om ”vi vill att alla ska förstå vad alla säger” – så är det väl hög tid att utveckla språket bortom historiens uttryckssätt i form av spetsfundigheter. Det handlar då alltså nog mycket om ett tänkande, lite bortom ”klubb-tänkandet”…?

Nya ord skriv det ständigt om. Och gamla jag har inte en susning om vad de betyder. De tycks mig lika klubb-betonade/intrikata som alltid, fast med den stora skillnaden att de är historielösa. 

Och då är vi tillbaks till resonemangen; de är sig nog lika. Orden räcker aldrig till.