Jag har alltid älskat sagor – barn och vuxen har nog bara olika berättelser att älska – vilka då nog följer ens ålder?
Sagor/myt/fantasi/det okända, har varit samhälleligt ute ett bra tag i Sverige. Alfons Åberg hade länge haft det tunga ansvaret av fantasi, i form av omtanke. Inte alls fel, ingen skugga på Alfons!

Det som för mig är märkligt är att det nu finns troll i vuxenvärlden. Och att de kanske är de utmanare som behövs – inte förtigas. De som är upprörda över SD, måste nog se att trollen sitter i busken granndörrs.
Man utkämpade slag ”förr”, men om man inte ser var slagen är nu – så ”vinner” man aldrig. Ungefär. 🙂