Det som är märkligt/förskräckligt kanske, är att språket blir allt fattigare på ord som beskriver känslor/tillstånd, och utökas med faktiska ord som beskriver saker.
Vi har det språk vi behöver för att tala/delge det som försigår i vår tillvaro. Om språket blir fattigare på ord som beskriver ”känslor”, och rikare på ord som beskriver praktiska händelser – så säger det väl mer än det mesta om ”dagsläget” i fråga om balansen känsla/tanke? 🙂