Jag är, och kommer alltid att förbli, en ”motvalls” människa.
Jag var en motvalls tonåring, en motvalls jobb/karriärsåldermänniska, en motvalls något äldre nå’t socialt ännu odefinierat – och nu har jag nått den åldern då gängse epitet finns – en motvalls kärring. Härligt att till slut ha nått en socialt bekräftat… roll. 🙂
sessewetzel 
Ja, hellre vara motvalls, än att dra en vals. Fast Lars Vilks dansar hellre medhårs runt rondellen, med marskattens besatta valsande folk, verkar det som. Trots att han har den skällande hunden så centralt i sitt liv. Men kopplar man den, så blir den ju ointressant också, och blir som katten runt het gröt istället, och förförd av denna istället i en falsk rumba i engelska parken.
TJINGELING. 🙂
Du är kul du.
Tack. 🙂