När människor föraktar eller nedvärderar sitt sociala arv – där deras insikt/historia kommer ifrån – betyder nog att de inte har den insikt som de tror sig ha?

Att inte ha ”respekt” hör ungdomen till, och är nog en förutsättning för absolut alla sorters evolution. Men till att därmed förinta historien, som under 1900-talet har gjort på längden och tvären, är kanske en helt annan sak.
1900-talets bannlysning av skrock genom fokus på vetenskap, fick nog på köpet det om alltid sker när man är konsekvent – causualties. Dvs, man eliminerar några fundamentala saker på kuppen. Den klassiska SF-novellen Waldo, beskriver detta alldeles utmärkt. Precis som alla som har flyttat och slängt saker, vet att man bland det man slänger så är det 10% ca, som man egentligen skulle ha velat ha kvar.

Jag sörjer okunskapen om historia; jag sörjer att människan är en art som fortfarande är fokuserad mest på fortplantning.
Och jag glädjs åt samvaron med kattorna som bor med mig, fåglarna utanför, träden som långsamt höjer sig och ogräset(?) som så snabbt växer.