Verkligheten är bedräglig. Det tycks mig, som om den är mer bedräglig än någonsin. ”Marknadsföringen” av den lyckliga tillvaron, är ju numera i full blom.

Jag har en vän som har städfirma, och just nu hörde jag/fick en uppdatering (man är väl modern i sitt språkbruk…).  Att idag så kan man ligga död 4 månader i sin lägenhet, utan att någon varken bryr sig eller märker det (autogiro mm). Inte bara att ingen märkt det – utan att människor kan vara så övergivna och ensamma i dagens samhälle. Är helt förskräckligt!

Förr i tiden – mycket var socialt strängt reglerat in extendum, oftast med religiösa förtecken, vilket väl var en föregångare till dagens samhällelig struktur – men inte låg folk och dog helt övergivna sådär väldigt ofta!? Dessutom fick jag veta, att fastighetsansvariga i sådana här fall, är mycket krassa i sitt sätt att se på dylika händelser. Fast hur kul är det att städa och ta hand om den stackars övergivna människan? Det är inte bara att ”städa”, det måste tära att ta hand om den bortglömda människan/liket…

Dagens sociala struktur, är inget jag gillar. Det verkar som om det delvis går lite baklänges för tillfället…