Hm… undrar om den ensamma bergfinken försov sig på avflygningsmorgonen, då en flock stannade till (på väg söderut?) i slutet av november. Nåväl, det kommer säkert ett par flockar förbi om ca en månad och då kanske den kan hänga på?*

Undrar varför det är två hackspettspojkar som bosatt sig här? De ju på ”fel ställe”/dvs på slätten och inte i skogen, och varför har de inga flickor med sig…?

Tydligen ska rekordmånga blåmesar ha flyttat söderut denna vintern, kanske de har tagit de säkra för det osäkra efter de två senaste kalla, snöiga ditona. Men trots det, så är det fler än vanligt här ”hos mig” denna vintern. Jag har satt upp en liten matare med solrosfrö en meter från köksfönstret, bara för att jag är så ”titt-girig”… Och den används främst av talgoxar och blåmesar.

Jag läste en artikel i Fågelvännen om fåglars intelligens/dvs slutledningsförmåga(?), där talgoxen nämndes som en mer begåvad art i detta avseende. Och jag kan bara hålla med. För till ovan nämnda solrosfrömatare kommer det också ibland kivande pilfinkarna, som när de vunnit sig en plats bara sitter där och pickar. På de oskalade fröerna i behållaren… Talgoxarna kommer, tar ett frö i näbben och flyger iväg till en bekvämare plats för att äta – och lämnar därmed platsen till någon annan. Smart och effektivt ur min synvinkel; dvs hur många matare ”behöver jag” för att vara nöjd med… utfallet… ;-)?

Den lilla rödhaken visar sig ibland. Sitter då i ligusterhäcken och bara kollar läget kanske? Eller poserar han för mig – för att heja på mig att putsa fönstren så att jag kan ta en helt underbar bild…?! Jag strör ut lite skalade frön (rödhakens näbb kan inte knäcka skal) längs garagegrunden nästan varje dag, och inbillar mig att han är en av dem som äter upp dem. Kanske koltrastarna lite. Och resten äter nog mössen i garaget – en kvalificerad gissning?

Mer än en rödhake får jag nog inte se här – den lilla rackaren är en av de få fåglar som håller revir även på vintern. Det kunde man väl inte tro att den vackra lilla, lilla fågeln, var en så bestämd typ?

Kajorna och skatorna är extremt återhållsamma denna vintern. Kanske för att det inte är så kallt? Men skatorna glufsade glatt i sig ett kilo talg på några timmar förra helgen… Ja, man måste väl kolla läget? 🙂

 

*Apropå ensamma fåglar. I år har jag sett en ensam gås flyga, i alla fall minst två gånger. Och har för mig att de inte klarar av det/överlever ensamheten; även om de träffar på en annan flock, så kan de inte ansluta till denna, utan dör. Vemodigt. Kanske minns jag fel, det hoppas jag.