Kanske jag börjar bli ännu blödigare på gamla da’r, än förr…

Men när jag klappade mina katter nyss, så tänkte jag på hur de var och en blivit eftersatta på ett eller annat sätt, genom åren.
Jo jag vet – det är vad som ger erfarenhet och vidgade referensramar.
Lite på samma sätt tänker jag på min egen tillvaro; allt skit man varit med om, om livet är trist ibland – så är ändå det nu man alltid kan skapa, lika glädjefyllt i dess nu som glädje och tillfreds alltid har varit.
Visst är det fantastiskt – livet.