Varför skriver jag? Varför bryr jag mig? Jag har inte egna barn, fast såklart släkt om än liten nutida dito.

Så egentligen så skulle jag kunna sluta bry mig. Allt är nog OK de år jag har kvar, så jag kan ju bara egentligen fortsätta att chilla 🙂

Men jag tror att jag skriver/bryr mig utav en ryggmärgsfunktion, eller kalla det reptilhjärna – samma sak väl. Jag funkar nog helt säkert precis som myrorna, som jag är fascinerad av/har skrivit om/har länkat till diverse artiklar om tidigare.

Det finns nog en grundläggande ”gen”, som gör att vi bryr oss. Men vi bryr oss på olika sätt, om olika saker. ”Maktgenen” som en del har, är säkert lika viktig. Kan bara inte riktigt förstå hela dess vidd. Men det är säkert något som ger sig med tiden. Bara synd att en nyfiken en, inte får se hur det går med just ens egen tid framöver.
Jovisst – en del år såklart. Men inte ”på riktigt” – dvs i ett hyfsat tidsperspektiv på minst ett par hundra år eller så.

PS. Min Lotti envisas med att sitta på utedelen av luft/vattensystemet och krafsa på köksfönstret för att komma in, trots att trädgårdsdörren är öppen.
Jag får gå till dörren och ropa på henne. Liten makt-katt…? 🙂