Jag har egna tankar om vad som är bra, när det gäller det kulturella arvet och dess betydelse för samhället.

Men egentligen ingen ”definitiv” tanke om det jag tror är rätt-eller-fel.

Dvs jag kan ha helt fel, i min föreställning om kulturarvets egentliga funktion. Det att den är avgörande för att samhällsutvecklingen går vidare på ett sätt som jag hurrar för.

Jag måste erkänna att min tilltro till förståelsen av historien är grundmurad, och jag sörjer över att fokus inte breddats utan ersatts av ointresse.

Men kanske var det alltid så?

Och jag är bara lite off, á la de flesta från dået?