Jag tittade nyss på en liten insekt som kröp på köksfönstret. Först målmedvetet upp, upp längs karmen i mitten. Och så stötte den på ovankanten och ”uppet” tog slut.

Så hoppade den lite ner, tog hjälp av sina vingar ibland, kröp lite runt hit och dit i sidled på rutan. Upp och lite ner och verkade ha förlorat intresset av bara ”upp”, som den så målmedvetet startade ut med.

Efter ett tag så började den krypa och lite ibland flyga på högerrutan istället. Och så förstod till slut dumma jag – det var inte upp den egentligen ville – utan bara ut i det fria…

Det var uppåt-klättrandet som förvirrade mig. 🙂