… men att åldras.
Jag trodde på ett sätt att jag skulle vara forever young hela livet.
Det är jag nog också, men inte på alla sätt. Surprise, surprise för mig. 🙂
Att jag tyckte att jag blev klokare med det att tiden gick, betydde inte att jag rent fysiskt inte gick vidare mot det att fysiskt åldras också. Something for something. Och överraskande på sitt sätt; ingen har ”berättat” detta för mig – att det faktiskt är så enkelt. 😉

Tillbaks till det jag ville säga – ingen aning vad… mer än att räven som försökte ta vildkatten har jag inte sett igen, pilfinken som matar sina ungar i boet på brädan ovanför stuprännan som min pappa monterade för att de skulle ha bo, min undran över att de i år redan i fågelungetid rakar vägrenarna; verkar inte veta varför man gör saker vid viss tid. Etc, etc..
Jag sörjer vår tids brist på delaktighet i livet.