Stjäl en egen kommentar från Facebook..

 Min mamma skrev inte dagbok i sig – men hon hade alltid en av de pyttesmå dåtida kalendrarna och skrev ner små korta dagliga tankar. Jag förstod aldrig det då, men idag förstår jag det desto mer.

Minnet sviker, inte bara med ålder, utan minnet sviker i hela ens liv. Att kunna gå tillbaks och se det man glömt när man gått vidare i sitt tänkeri. Är inte så dumt alls. Individuell historiebeskrivning – är kanske en förutsättning för att bry sig om historia överhuvudtaget?