Jag läser ofta numera bara början på en bok (inte underhållningsböcker då förstås..   )
Att läsa är ju ett samtal. Om man i dagens även tankemässigt stressade värld, tycker att man förstår vad som är grundtanken men inte ”orkar/har tid” att fördjupa sig i detaljerna – så kommer det alltid att finnas böcker som man har tid att fördjupa sig i; de som just när man hittar dem, talar till en eget just-nu.
Det är säkert slumpartat men likafullt magiskt.
(Fast jag tror inte på slumpen ändå, fast jag kan inte förklara vad jag tänker om det. Jungs synkroniciteter är måhända något som så småningom får en förklaring/realitet?
Tack Dag!