Idag när jag hade varit och handlat och körde hem, så satt det en hel massa ”jägare” på rad längs landsvägen, precis innan min uppfart. Det var organiserat drev på åkermark på gång.
När jag körde in på gårdsplanen så small det två gånger. Det lät som hagelbössor, tyckte en jägares dotter. Dvs hoppas att det var harar och inte rådjur, tänkte jag då.

Det var dumt, insåg jag sen. För huruvida det finns många harar här, vet jag inte. Bara att rådjuren är så mycket färre än för några år sedan. Trots att godsägaren för några år sedan sagt, att de inte jagar rådjur där jag bor.

Fast jag kan tänka mig att de ibland är lite lata, och inte orkar ta sig till Mellanskåne och jaga i skog (jo, han äger utomordentlig jaktmark där). För det kräver tid, tålamod och planering; dagens absoluta bristvaror. Utom för den nutidsförledde godsägaren. För han har ju tid. Om han vill. Fast ingen har nog talat om det för honom?