Intressant: Ämnesval/rubrik är A och O. Skriver jag om ”mindre” intressant saker, som om näring och om dito forskningsresultat – så läser ingen. Men rubriken Motvalls kärring var bättre.
Men om jag skriver att man blir bättre ”motvalls-allt” – om man är fysiskt frisk – kommer någon att bry sig? Tveksamt. Men om det kommer forskningsrapporter om det samma – ja, hipp, hipp då!
Om folk förstod att det senaste forskningsrönet kanske snart är omkullkastande av ett nyare dito. Att inte tro så blint på nuets info. Utan förstå att det inte är något definitivt. Att kunskap är giltig under de förutsättningar som beaktats. Och att just valet av förutsättningar, är det som ger svaret – vilket gör att man också kan välja kommersiellt precis vad som helst som fokus….
sessewetzel 
-Jag ääär ett litet kvaaanta jaaag, som sitter på min stubbe, under en eeen, och önskade att jag ett och samma i tiden veeen.-
Var det Gutenberg, som uppfann motvalsens tro. Mycket talar för det. Så motvalsen kom före fysiken, som uppfanns av Newton. Äppelpäppelpirum. Men medgång föddes, vid permission på vintern. För meningen för motvalls är ju detta. Det vittnar boktryckarkonsten om. Tryckta typer får aldrig bra fysik, då Wien är med dom. Det är snarare fridans, som ger resultat.
Aska mm – jag tror att du har problem.
Vill du prata med mig, så gör det. Jämna veckor så jobbar jag sent skift, ojämna veckor tidigt. Så det är bara att möta upp. För det är väl vad du menar? Eller?
Man ska inte förklara allt så banalt. Då kan man ALDRIG nå nåt mer än det banala. Därför är ovanstående, inget som bör förklaras nåt mer.
Men man kan fråga vilket som kom först. Motvalsen eller det fysiskt friska. Och hur fri man är.
Mitt liv är enkelt. Är ditt`;-)
Mitt liv är enkelt då jag är jag. Men du gömmer dig.
Det gör iofs många ännu, men nog de flesta av okunskap. Om sig själv. Har du hemlisar? Och om – förstår du skillnaden på hemlisar och hemlisar…? 🙂
Visst är
jag otrevlig?
Inget är någonsin enkelt. Och vem vad är som är. Och du kan aldrig skönja rymdens sanningar, i nåt annat än i ditt hjärta. Finns inga hemlisar, bara skiftande färger i drömmars töcken.
Och vem är du? Kan du verkligen svara på det, utan att beskriva nåt annat? (Obs, retoriska frågor, som inte kräver något svar).
Jag tycker om att svara på retoriska frågor. Jo, jag har ägnat mycket av mitt liv – inte den förgängliga tiden då, utan själva substansen – till att försöka få kläm på vem jag är. Sökande är nog vad som är livet. Förutom att revidera drömmarna så klart.
PS. Det banala är väl eftersträvansvärt? Egentligen.
Så du menar att du kan uttrycka ditt jag i sig, vad det är, utan att likna vid nåt annat?
Och vad har du för bevis, att din definition av ditt jag i så fall är korrekt?
Jag tror knappast det jag. För hur sätter man definition på sitt jag?
Det banala förklarar ju ingenting. Det är bara en restprodukt, men inte det väsentliga i sig. För i så fall har vi ingenting, utom det vi kan se och klämma på. Och är det det du är, menar du i allt?
Mitt jag är så klart något som är förbundet på längden och på tvären genom generationerna.
Min definition uppdateras ständigt – vaknar som en ros varje morgon. 😉
Att likna saker genom förvärvad kunskap är väl vad minst 99% av kreativitet består av. Att traggla de likheterna till nya kombinationer, är väl vår civilisations grundgren?
Som gammal reklamare tittar jag med fascination på Mad Men, och minns med fascination om hur man resonerade om kreativiteten i boomens spår.
Idag är resonemanget helt annat – då marknadsföringsvärlden idag har helt andra kläder.
Det banala – är nog inte ”intresserat” av förklaringar. Speciellt inte av vad ordet innebär… 😉